Idag kan man bla i Svenska Dagbladet läsa att det är en myt att skolan har brist på resurser. Ett gäng ekonomer menar att det inte alls är brist på resurser i skolan utan att skolans problem snarare handlar om att lärarna ägnar för lite tid till eleverna. Och jag kan inte annat än hålla med, lärare ska vara lärare och inte kuratorer, studie och yrkesvägledare, skolbespisningspersonal, administrativ personal, bibliotikarier och allt annat som de blir tvingade till att göra för att skolverksamheten som helhet ska fungera.
Man kan inte göra annat än att beklaga att dessa ekonomers slutsats blir att dra ner på antalet lärare i skolan och istället låta de göra rätt arbetsuppgifter, för dem handlar det inte om resursbrist utan brist på effektivitet. Visst lärarna har kanske vad resurser de behöver men skolorna som enheter behöver mer resurser så att lärarna kan lämna korridorer och bibliotek för att finnas i klassrummen där det är meningen att de ska vara. Det finns andra som är bättre lämpade att sköta mycket av det som lärarna gör idag.
Skärpning säger jag bara. Mer resurser till skolan behövs. Fler resurser skulle inte bara ge elverna mer lärar tid utan också fungerande skolhälsovård, bibliotek och ett fungerande utbildningssytem. Det går inte alltid att effektivisera bort problem, ibland måste man våga satsa istället.
Notera att rapporten är en produkt från Svenskt Näringsliv!
Jag ser det som en del av den kommande avtalsrörelsen. Eller är den redan igång med dagens rapport? Jag tror det.
Tänk, jag begriper inte hur mina lärare lyckades. De hade nämligen – med dagens mått mätt – praktiskt taget inga resurser alls till sitt förfogande. De mest avancerade tekniska hjälpmedlen var rullbandspelare och diabildsprojektorer. Klasserna var lika stora då som nu. Folk hade näbbstövlar.
Om det nu är sant att lärare tillbringar stora delar av sin tid i korridorer och bibliotek (som ”resurser”, antar jag) har det väl rimligtvis blivit så genom en process som lärarna inte har varit omedvetna om. Jag kan begripa att enskilda lärare inte har haft någon makt att stå emot en sådan utveckling, men kan då rakt inte fatta hur lärarkollektivet har varit så handlingsförlamat att det kunnat ske.
Det är märkligt att ett forskningsarbete som säkert har tagit manår i anspråk avfärdas av än den ene, än den andre på mindre än 300 ord. Kan man möjligtvis tro att det är en reflex?